Nu under påsken äts åtskilliga ägg, varav en stor del kommer från burhönor. I Sverige hålls över sju miljoner hönor inspärrade i äggfabriker. Av dessa är drygt ca 1, 25 miljoner instängda i bur.
De numera tillåtna burarna är s.k. modifierade burar som innehåller sandbad, rede och sittpinne. Dessa är dock inte mycket bättre än de gamla. De flesta hönor som inte lever i burar vistas inomhus i stora stallar, vilket inte heller är någon bra miljö. Man får ha högst nio hönor per kvadratmeter i s.k. envåningssystem för ”frigående höns”. Hönor är sociala djur med stort behov av rörelse, sällskap och samspel med andra individer. De har också ett stort behov av att söka föda. Det är viktigt att hönor har stort utrymme för att röra sig, söka föda och för att kunna gå undan från gruppen för att få lugn och ro. 94 % av hönorna inom äggindustrin får aldrig vara utomhus. De som får vara ute, på sommaren, är de som finns inom den ekologiska produktionen. En höna är lönsam i äggindustrin under ungefär 1,5 år. Efter det dödas hon.
Bidra inte till detta djurplågeri – köp inte ägg från burhönor. Ska man ha ägg bör man köpa från en mindre gård där hönsen kan gå ute – där de säkert kan leva ett naturligt liv. Dessutom klarar man sig utmärkt utan ägg. Glad Påsk utan ägg från burhönor!
hönor

Häromveckan visade SvT Blott Sverige svenska komedienner har, ”en resa genom den svenska komediennens historia” om dels giganter som Hjördis Petterson och unga vulgära. En av dessa unga, som lär vara helt okänd för de flesta, säger: ”Jag har ingen relation till den äldre generationens komiker.” En annan, då legenden Hjördis P. kommer på tal: ”Jag har ingen aning.” Detta säger allt. Det är korta glimtar av våra främsta underhållare som Julia Caesar, Dagmar Ebbesen och Sickan Carlsson, men till största delen är det trams och vulgariteter. Vilken skymf mot de stora folkkära legenderna, som betytt så mycket för de flesta svenskar och gör så än idag. ”Jag vill att alla i hela världen ska komma ihåg oss..”, sade en av systrarna Kronlöf, som de flesta knappast hört talas om. Sissela Kyle avslutar så bra: ”Dagmar Ebbesen, hon har en gata uppkallad efter sig!”. Då är man verkligen en oförglömlig legend.

ebbesen

Häromveckan spreds en artikel med rubriken ”17 svenska profiler vi aldrig glömmer, men som dagens unga inte känner igen.”
Det var bilder av några av de största legenderna – flera av våra mest folkkära kändisar – som t ex Hyland, Snoddas, Julia Caesar, John Elfström och Margareta Krook. Jag kan förstå om en del yngre inte känner till Rolf Bengtsson och Ulf Thorén, som också är med, men dessa legender kan man ändå inte missa, även om man är väldigt ung. ”Åsa-Nisse” måste ju alla svenskar ha en relation till. Även om filmerna är mer eller mindre dåliga, är han en del av den svenska folksjälen. Margareta Krook, som tveklöst hör till våra främsta aktriser, och briljerade i både komiska och seriösa roller, kan ingen ha missat.  Det borde vara en självklarhet att man har en relation till framstående artister och skådespelare, även om de varit verksamma innan ens livstid.
krook

Göran Persson har sagt att han vill ha ett förbud mot tiggeri. Många känner sig trängda av tiggarna på gatorna i svenska städer och orter, sade Persson. Det har han sannerligen rätt i. Sedan ett antal år är denna invasion från Östeuropa en daglig plåga för en stor del av befolkningen.

Värst är det förstås i Stockholm där man ser tiggare överallt i stan, och även i förorterna. Man får nästan aldrig vara i fred i tunnelbanan eller pendeltåg, liksom på perronger. Flera gånger om dagen hör jag i vagnarna detta skramlande, vilket går mig på nerverna. Till råga på allt har vissa fräckheten att antasta restauranggäster på uteserveringar.

Det finns otaliga olagliga bosättningar, vilket givetvis är vansinnigt. Det är parker, viadukter, skogsområden mm, samt mitt i stan, t o m på Dramatens entré. De tycks sakna gränser i sin fräckhet. Hur kan man låta dem hållas? Är det rimligt att vårt land ska vara en fristad för organiserade tiggare? Man borde verkligen inte kunna ta sig in i landet med syfte att tigga, än mindre bosätta sig illegalt. Hur många år ska vi behöva stå ut med dessa fridstörare? I skånska Vellinge infördes i december äntligen ett förbud efter att man behövt överklaga ända upp i högsta instans, vilket gör det prejudicerande. I Stockholm gick M och SD till val på att införa ett förbud. När det grönblå samarbetet tog makten backade dessvärre M, så något kommunalt förbud är inte att hoppas på. Det är sanslöst att det ännu efter många år med dessa tiggare inte blivit något förbud. Det är ytterst sällan jag ser någon ge något i dessa pappmuggar, så man kan undra hur det kan löna sig. De som gör det bör fundera på vad de bidrar till: människohandel, att barn överges, att kvinnor tvingas till omänskliga arbetspass, olovliga bosättningar och sanitetsproblem i parker och på skolgårdar. Det är helt ohållbart och bör vara förbjudet i här i Stockholm, och hela vårt land.

zigenare

 

Det jag främst förknippar med Borås är faktiskt inte postorderföretag och textilindustrin, utan den fantastiska stadsteatern från 1873. Trots mycket protester revs teatern innan gryningen den 4/12 1983. Vi är många runt om i landet som känner djup sorg och ilska över detta oförlåtliga nidingsdåd.
Nu hotas en annan fin 1800-talsbyggnad i stan: det charmiga huset på Mariedalsgatan 11 från 1896. På 40-talet innehöll det inte mindre än sju lägenheter och totalt nio rum. I bottenvåningen låg dessutom en Mjölk-och Matvaruaffär. Hökerums Bygg ämnar nu riva detta hus, en sista rest av den typ av byggnader som uppfördes i området när industrialiseringen på allvar fick fäste i Borås. Detta får icke ske, det får vara nog med rivningsvansinnet!
Mariedalsgatan_11

Då jag för en tid sedan såg en teaterföreställning med många barn och ungdomar i publiken, vädjade Henrik Dorsin till dem att inte ha på sig mössa. Häromåret berättade Karin Falck i radio om att hon blivit chockad över att barnbarnets pojkvän haft på sig luva vid en middagsbjudning, och tvingats ryta till. Det är väldigt illa att det ska behövas. Då jag arbetar i en skola möter jag en del elever med mössa eller keps, vilket gör mig bedrövad. Detta strider mot grundläggande hyfs. Det borde kännas så fel, men det är väl en ungdomsrevolt. Än värre är det att se vuxna iklädda mössa eller keps, t o m lärare, vilket är totalt omdömeslöst. Hur kan det ha gått så långt med samhällets förfall att  så många inte begriper något av det mest grundläggande då det gäller hyfs?

 

Skönhetsrådet inrättades 1919, och har tydligen inte kunnat påverka mycket med tanke på att det mesta av skönheten försvunnit. 1930 kom funkisen, och på 60-talet den ohyggliga brutalismen som förstört vår stad. Nu presenteras rådets nya ordförande, den modernistiska arkitekten Inga Varg, som tycks sakna sinne för skönhet. Hon tycker att det är sorgligt att Nobelcenter på Blasieholmen aldrig blir av, denna förfärliga låda som skulle ha förstört vår stad totalt. De flesta stockholmare lär ha känt stor lättnad då det äntligen fattades beslut om att denna ovärderliga plats i stadens hjärta var räddad. Inte nog med det: Varg gillar skräckbyggnader som Tors torn och Liljevalchs utbyggnad. Den förstnämnda, som ser ut som staplade TV-apparater, reser sig nu högt över Vasastan och kan ses över hela stan. Den sistnämnda är på väg att förfula Djurgården ännu mer. Detta borde vara ett skämt. Hur ska det gå med vår förfulade stad när t o m Skönhetsrådets ordförande hyllar monstruösa byggnader?

varg

Jag har ett stort behov av att kopiera ur tidningar, så blev bestört då jag fick reda på att kortautomaten på Stadsbibliotekets tidningsavdelning skulle tas bort och det inte längre skulle gå att använda kopieringskort. Jag frågade flera i personalen om orsaken, men ingen kunde svara på det. Detta är en stor försämring då det blir besvärligt att varje gång betala och det har blivit minst dubbelt så dyrt, tre kr är helt orimligt vill jag mena. Nu kommer jag inte att kunna ta så många kopior längre. Dessutom blir det förstås mycket merarbete för personalen som ska handha alla betalningar från att tidigare ju inte haft något arbete alls med detta.

_dagstidningar

Det borde vara angenämt att promenera i Gamla Stan, denna unika stadsdel i vår huvudstad. Dock känner jag förtvivlan varje gång jag befinner mig där, och ser hur vårt kulturarv fördärvats. Mycket har rivits och byggnaderna har den senaste tiden förändrats mycket ut- och framför allt invändigt.
Redan i slutet av 1800-talet började den allvarliga destruktionen av Gamla Stan då många murverk från medeltiden togs bort, för att ersättas av stora skyltfönster. Gammal inredning har på senare tid rivits ut, och ersatts av modern som inte alls passar in. I många butiker syns inte ett spår av gammal interiör, som t ex nyöppnade växlingskontor. Vidare har många restauranger bytt ut gamla fönster mot nya öppningsbara med aluminiumprofiler, vilket är lagstridigt då man givetvis inte ska ha så modernt material i Gamla Stan. Åtskilliga ärenden om ”olovlig ändring av fasad” har varit uppe i byggnadsnämnden, men det verkar inte ske så mycket. Värst är det förstås på Västerlånggatan, och även på Nygatorna.
En gång blev en antikvarie på Stadsmuseet tillfrågad av en restaurangägare om det gick bra att bygga om fönstret för att öppna det mot gatan. Denne fick besked om att det förstås inte är tillåtet, men gjorde det ändå. Givetvis får inga ingrepp göras utan tillstånd från Stadsbyggnadskontoret och de kulturminnesvårdande myndigheterna. Ändå tas än i dag stora fönster upp i bottenvåningar, medeltida bjälkar sågas sönder, gamla träfönster byts ut mot moderna i aluminium. Vi är många som blivit förfärade över att Burger King  nu har öppnat vid Järntorget, ett simpelt hamburgerhak har verkligen inget i Gamla Stan att göra. Hur kan det vara tillåtet att förstöra denna byggnad? ”Det är en fantastisk historisk byggnad som vi ska försöka hedra på bästa sätt”, säger Burger Kings vd. Hedra? Detta är en grov skymf mot den ovärderliga byggnaden. Jag förstår inte hur man kan våldföra sig på Gamla Stan på detta vis, helt utan respekt. Många tycks således sakna förståelse för att vi måste bevara vårt kulturarv, och struntar i de regler som finns. Bevarandet av Gamla Stan är en riksangelägenhet – denna gamla stadsdel måste skyddas.
p1040552
Nyårsfirandet på Skansen med recitation av Tennysons Nyårsklockan är en fin tradition alltsedan 1895. Legenden Anders de Wahl lär de flesta förknippa med detta, då han fick uppdraget över 40 gånger. Vi är många som minns andra legender på senare tid: Rydeberg, Kulle, Krook och sedan under många år Malmsjö. Sedan Malmsjö tyvärr slutade för fem år sedan har det inte varit någon ordning. Man har bytt varje år, och det har blivit märkliga val som Malena Ernman. Jag blev besviken då jag fick reda på att det nu skulle bli Persbrandt, och mina farhågor besannades. Han är inte alls lämplig, det var inget vidare, alltför fort och utan inlevelse. Dikten slutade alltför tidigt. Långtifrån de legendariska företrädarna, närmast en skymf mot denna fina tradition. Detta hedersuppdrag skall gå till våra främsta skådespelare. Jag är övertygad om att väldigt många saknar Jan Malmsjö, som utfört detta med bravur.
pers