Underbara Lena Nyman skulle ha blivit 80 år

Det har nu gått 13 år sedan en av våra mest älskade skådespelerskor, Lena Nyman, lämnade jordelivet alltför tidigt. Jag minns henne främst från hasseåtages fantastiska filmer och revyer, där hon visade vilken enastående komedienne hon var. Dock var hon minst lika bra i seriösa roller. Redan som 11-åring gjorde Lena Nyman filmdebut i Farligt löfte, varefter hon kom att göra många oförglömliga roller på scen och film. Hon gjorde en del hyllade rolltolkningar på Dramaten, och är glad över att jag där såg henne i en pjäs som Jonas Gardell skrev för henne och Marie Göranzon. Jag tänker även på Bergmans mästerverk Höstsonaten, där hon är briljant. Vidare njuter jag gärna av henne som vissångerska. Lena Nyman har så länge jag kan minnas betytt enormt mycket för mig, och säkert även för resten av svenska folket. Hon lämnade ett enormt tomrum efter sig, denna lilla dam med så stor begåvning. Den 23 maj skulle hon ha blivit 80 år, då är vi säkert många som hyllar denna underbara artist.

Missbruka inte vårt språk!

  Nyligen hade jag en konstlärare som inledde var och varannan mening med ”Jag tänker…” och sade ”vart” istället för var, vilket var väldigt irriterande. Nu hör jag i princip dagligen någon säga ”Jag tänker…/…tänker jag.”, något som tycks ha spritt sig, liksom det där förfärliga ”vart”. Vad finns det för anledning att påpeka att man tänker det man är på väg att säga? Jag förstår inte anledningen till detta påhitt. Än mindre förstår jag hur en del ungdomar kunde börja med detta ”vart” och ännu håller på med det. Alltför ofta hör jag telefonsamtal på offentliga platser: ”Vart e’ru?”. Tycker de att det låter tufft, eller vad? Alla vuxna i deras omgivning borde reagera på denna galenskap.

Man får numera märkliga svar av unga personer då man säger ”Tack”: ”Ingen fara” eller ”Inga problem”. Beroende på situationen svarar man naturligtvis ”Varsågod”, ”För all del” eller ”Väl bekomme”. Det torde bero på engelskans stora inflytande, att man på engelska kan säga ”No problem/no worries”. Alltför ofta hör jag direktöversatta uttryck från engelska. En del tycks tro att ”simple” har samma betydelse på svenska. I ett meddelande som jag nyligen fick stod det ”Uppdraget är mycket simpelt”. Jag betvivlar att det var den svenska betydelsen som avsågs. Vidare hör jag ofta ”huvudkaraktär” istället för ”huvudroll”. Inte nog med det, många använder frekvent engelska ord i vårt språk. Jag hör tyvärr en del personer inleda meningar med ”Yes”, samt frekvent använda ordet ”nice”. 

Dessutom är det vanligt att lägga till ”upp” utan anledning, t ex ”Öppna upp”. Jag såg härförleden denna mening i en platsannons:  ”Under semesterperioden behöver vi stärka upp med en vaktmästare som kan stötta upp i den dagliga verksamheten.”

Konjunktiv har blivit ovanligt. Häromdagen såg jag följande på Försäkringskassans hemsida: ”Önskar du att Mina sidor var bättre?”, vilket är fel. För mig är det en självklarhet att använda konjunktiv, framför allt ”vore” som definitivt inte är avskaffat.

Vidare hör jag ofta detta ”jaba, hanba, honba, domba” i kollekta färdmedel. Det låter väldigt illa, att  behöva lyssna på eländet är plågsamt. Jag får väldigt dåligt intryck av de som uttrycker sig så. Det är så förfärligt att vårt fina språk utarmas mer och mer då många missbrukar det, ett av många tecken på samhällets förfall.

Förstör inte valborgsmässoafton!

 Valborgsmässoafton har alltid betytt mycket för mig. Det är så fint att fira vårens ankomst med vemodiga sånger som O, hur härligt majsol ler, samt högtidliga tal. De som var på Skansen nu den 30 april för att fira en traditionell högtid lär dock ha blivit bestörta då talet hölls av en vänsterprofil som bl a har blivit känd för en osmaklig långfilm vilken propagerar för vänsterns agenda. Dessutom framfördes arabisk musik. Det är tydligt att alla våra traditioner, som binder samman svenska folket, skändas. Vidare hölls i Nacka strand en ”Valborgsfestival” med avskyvärd sk rap med några som kallar sig Adaam, Tjuvjakt och Lov1.

 På Skansen skändas även nationaldagsfirandet med sådan där sk rap, som definitivt inte hör hemma i vår kultur. Flera av dessa rapartister har efter framförandet beklagat sig över rasism. Även Luciafirandet skändas: för några år sedan sändes det från Uppsala domkyrka där en sådan där sk rappare dök upp framför kören under två fina sånger och förstörde stämningen fullständigt. Dessa provokationer vid firandet av våra traditioner är tydliga exempel på hur vår kultur nedmonteras. Hur kan man vilja avskaffa den och ersätta med främmande kulturyttringar? Det en obehaglig självdestruktiv agenda. Våra traditioner är väldigt viktiga för svenska folket och skall bevaras.